KORAD Demonen's Orizza S15219/2003 

HD A AD Ua          

Korad SBCH
Råggrindan´s Otto
Korabos Odin Salta Killens Dax
 Tjh Korabos Morska
 Råggrindan´s Onni Tjh Korad SBCH NBCH  Kickwas Odin
 Korad SBCH  Norpatorps Riva
SLCH Korad SBCH
Demonen's Octavia
S&NLCH SBCH NBCH Korad SL Elit CH INTBCH  Silverpilens Arko  SUCH FINUCH Korad Aristos Muck
 Silverpilens  Sassja
 Demonen's Effy SCHII SUCH  Dax Vom Reusch
 Demonen's Baxna

Fredagen den 27 december 2002 föddes jag och mina fyra syskon i Löberöd, Skåne. Vi är fyra tikar och en hane. Våra föräldrar var riktiga brukshundar. Tyvärr är inte några av dem i livet längre. Pappa Råggrindan's Otto var SBCH i samtliga grenar. Mamma Demonen's Octavia var SLCH och SBCH i rapport.
I samma veva som vi föddes satt i Malmö ett par och letade efter valp. SKK Hunddata som då var i sin linda var ett tacksamt verktyg. Stefan som skulle bli min Husse, ville gärna ha Silverpilens Arko i linjerna på sin blivande hund, då han sett och hört att Arko har lämnat bra efter sig både vad gäller leder, mentalitet och brukbarhet.
När vi var ca fem veckor kom paret ut till Löberöd för att titta på oss. I detta skede gjorde jag väl inte så där värst mycket väsen av mig, utan det var en annan av syskonen kallad Olga som föll de båda i smaken. Alla vi tikar var ganska lika. Det bästa vi visste var att jaga livet ur brorsan, Oskar som mest tyckte vi var jobbiga. - Olga får det nog bli, hörde jag de säga och sen var det inte mer med det.
Två veckor senare kom de tillbaka för att bestämma sig på riktigt så att säga och då spelade jag ut hela mitt register. Vi tjejer jagade stackars Oskar som vanligt, bet och slet i både honom och allt vi kom över, sladdar, mattor, kuddar ja allt. Efter ett sådant race brukar man som valp ramla ihop i en hög och somna knall fall. Jag gjorde inte det utan jag gick bort till blivande Husse, la mig hos honom och somnade. Han var såld i det ögonblicket. Allt de skulle kolla var som bortblåst. Det blev bestämt där att jag skulle hamna hos Månsson- Lindsjö i Malmö som de bodde i då.

Åtta veckor gammal flyttade jag så till Malmö och fick tre kompisar på köpet. Bozz, Bubba och Barney. Bozz var inte att leka med, men de båda andra lindade jag runt mina klor direkt. Husse som haft schäfrar innan, sa vid något tillfälle att jag var nog den jobbigaste han haft som valp. Ju tröttare jag var desto värre blev jag. De andra stackarna orkade knappt vara i samma rum som mig till slut. Jag fick otaliga tillsägelser av Bozz, men det var inget som hindrade mig.
Nu snart tre år gammal har jag blivit stora damen och för mig som det anstår en sådan. Lättsam och lyhörd.
Numera bor vi på landet i Klörup ca 2 mil från Malmö. Varken Bozz, Bubba eller Barney finns med oss längre, men vi glömmer dom aldrig.

   Till mina resultat